Önskelista-svackan

Jag vet inte om ni känner igen er, men jag har drabbats av en otrolig mättnad på önskelistor och inköp. Jag blir så fullkomligt mättad av att bara scrolla igenom mitt instagramflöde, där 90% av de jag följer har inredningsfokus. Jag ser så himla mycket vackert hela tiden, verkligen fantastiskt vackra miljöer och detaljer. Men det räcker att titta, jag har faktiskt inte på väldigt väldigt länge, känt någon lust att sätta upp en endaste grej på min inrednings-önskelista.  På ett sätt är det ju bra, för konsumtion är ju faktiskt inte världens bästa grej. Men å andra sidan känner jag lite saknad efter att planera och och längta – för att sedan känna pirret i magen när man kommer hem med det och får fixa. Men jag känner mig liksom nöjd om jag får köpa blommor och god mat…

IMG_3776

Ibland tänker jag att jag inte ska följa någon på instagram för att vara helt ”blank” och slippa massa intryck som stundtals gör mig lite utmattad om ni förstår hur jag menar (missförstå mig inte, jag instagrammar ju själv och älskar forumet!) Ungefär som när jag i somras lämnade I-phonen hemma på min joggingrunda, lyssnade på naturens ljud istället för playlisten. Och inte mätte hur lång min runda blev eller hur snabbt jag sprang. Helt plötsligt blev det min härligaste joggingtur någonsin. Förstår ni hur jag menar?

Äsch, lite torsdagstankar rakt från mitt hjärta – och en skopa I-landsbekymmer…

Puss!

4 reaktion på “Önskelista-svackan

  1. Malin

    Ibland tror jag det är så nyttigt att bara lägga ifrån sig telefonen och verkligen njuta av det omkring oss . Prova en helg att skippa telefonen helt, helt plötsligt njuter man av saker man inte ens tänkt på förut 🙂 kram

    Svara
  2. LIVSGLITTER - 25, mamma & änglamamma

    Förstår precis ditt tänk, skrev faktiskt ett liknande inlägg i morse, fast mer om att blanda nött och nytt, inte bara köpa nya saker hela tiden. Brukar även fokusera på att göra om saker man redan har, DIY av sådant som ligger i skrymslen och vrår här hemma 🙂 Ha en fin dag, kram L

    Svara
  3. Karin

    Så gjorde jag också en gång i somras – lämnade telefonen hemma o bara sprang. Det var första gången jag sprang på väldigt länge, och jag tänkte att det blir väl en runda på 20 min. Men eftersom jag inte hade någon klocka och bara sprang ”på känn” så sprang jag liksom tills jag blev trött och inte när klockan sa att det var nog. Visade sig att jag var ute och sprang i 40 min!! Det var så härligt och springer alltid utan musik, hörlurar och klocka nu!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *