Kategoriarkiv: tankar

Bosslady to be

Världen vaknar chockad. Men är det verkligen en chock, såg vi inte allt detta komma?

val

dsc02636

Men vet ni. För att citera Ametist, det här är de vita gubbarnas sista vrål! Det kommer eka ut. Det är hon här ovan som är framtiden. En bosslady! Som växer upp i en annan tid. Som kommer vara en av framtidens bossladies. Så himla glad för detta. Låt gubbarna yla klart, det är snart över.
Puss!

Min morgon

DSC02321

Jag somnade lite låg igår. Av olika anledningar. Ni vet, så som livet är, lite upp och lite ner. Idag vaknade jag och var kanske inte på topp, men tänkte att det är onsdag, jag och alla runtom mig är friska. Allt annat löser sig, det måste det ju. Så jag gjorde kaffe och turkisk yoghurt med färska hallon. Satte på Nyhetsmorgon och påbörjade min lista.

DSC02322

Min lista över 100 mål att nå. Såg den här, hos Blondinbella, och gillar verkligen tanken. Att skriva ner 100 mål man vill nå i livet. Att ta så många för att man ska lämna sin trygghetszon och tänka stort. Jag kanske visar er när den är klar.

DSC02323

Nu är det dags att påbörja dagens jobb. Längtar lite efter familjen också. Men så glad för att de har härligt sommarlov i Blekinge.

En lista om mig

Onsdag

En lista som jag hittade någonstans för länge sedan!

1. Var är din mobiltelefon?

Bredvid mig, här på mitt skrivbord.

2. Var är din andra hälft? 

På sitt jobb! Som bolagsjurist på ett försäkringsbolag.

3. Ditt hår? 

Superdåligt. Har tid för färg och klipp imorgon och ni vet den sista tiden, precis innan det är dags. Jag står knappt ut! Men så snart jag kommer till Corinne & Friends imorgon så kommer de göra magi med håret igen!

4. Dina kläder just nu?

Ljusgrå klänning från H&M. Väska Gucci.

5. Ditt humör?

Bra, men lite pollen i kroppen, vilket gör mig utmattat och energilös, vilket jag inte alls trivs med.

6. Din dagsplan? 

Jobba. Jag har extremt mycket fram till semestern ungefär. Äta lunch i solen. Cykla hem genom världens vackraste huvudstad. Förhoppningsvis hinna till ett kvällsseminarium och ungas vanor på nätet.

7. Det bästa du vet? 

Åh vad svårt. Förutom det självklara då som familj och vänner. Måste nog säga mat, vin, långa middagar, resor och det vackra i det enkla. Ja typ så!

8. Din dröm inatt? 

Ingenting… Sover väldigt drömlöst för tillfället. Och äntligen ganska bra igen. Hade flera månader då jag vaknade runt 4-5 och satte igång alla tankar. Men nu sover jag gott och vaknar med öppna balkongdörrar, fågelkvitter och sol!

9. Ditt livsmål?

Att leva, vara frisk och göra resan så härlig som möjligt! Att fortsätta jobba med sånt som jag älskar, att kunna spendera mycket tid med människor jag älskar.

Att generellt få mer tid till allt jag vill göra.

10. Rummet du är i?

Mitt kontor på Brahegatan på Östermalm i Stockholm. En ljus och härlig vindsvåning på runt 200 kvm. Här sitter vi vi dagsläget runt 13 personer. Fem av dem är ”mina”, resten är ett fantastiskt gäng frilansare. En är stylist, en är skönhetsredaktör, en jobbar med bokförlag, en jobbar med PR och tre arbetar med filmproduktion.

 På mitt skrivbord finns min älskade BKR-flaska som gör att jag dricker mycket mer vatten på dagarna,  min sprillans nya MAC, en anteckningsbok, en handcreme och lite annat smått och gott.

11. Din hobby?

Allt kreativt. Fota, pyssla med blommor, inredning, konst, film, musik.

12. Din skräck?

Att det ska hända mig själv eller någon i min närhet något väldigt allvarligt.

13. Vem vill du vara om fem år?

Då är jag 40+. Jag vill fortsätta leva ungefär som idag. men vill att mitt företag ska ha lyft till nästa nivå, från denna uppstarts-fas, som är fantastisk, men ack så slitsam. Barnen kommer vara relativt stora om 5 år och ta sig fram och tillbaka till aktiviteter själva. Jag har fått mer tid, stressar mindre. Har återupptagit mitt intresse för konst, teater, musik och film och har mer tid för kulturella aktiviteter som ju gör mig så lycklig. Vi är förhoppningsvis en stark enhet som familj som stöttar varandra i med- och motgång. Vi fortsätter resa och upptäcka tillsammans. Jag fortsätter njuta av de små tingen i vardagen.

14. Var var du igår kväll?

Igår var det min hämtdag. Vi hämtar två dagar i veckan var och vår barnvakt hämtar en dag i veckan. Det passar oss perfekt. Igår var jag med kidsen och gjorde de vanliga kvällsbestyren: läxor, dusch, middag och en hel del tjat… För oj vad tjatigt det är just nu.. Och så satt jag lite på balkongen. Den där magiska balkongen, med en kopp te och häggen nedanför som just nu luktar alldeles magiskt. Och så Mälaren och alla båtar och sommarlivet som pågår där nere.

15. Vad är du INTE?

Eftertänksam, velig och långsam. Jag är supersnabb i det mesta jag tar mig för. Ibland borde jag inte agera så snabbt. Tänka efter lite mer. Men det går av bara farten. Kan vara rätt jobbigt för min omgivning då jag är på bollen innan de hunnit agera…

16. Var växte du upp?

I Katrineholm i Sörmland. Det är nu 18 år sedan jag lämnade den sörmländska lilla staden för Stockholm. Har aldrig aldrig ångrat detta och kände omedelbart att huvudstaden var mitt nya hemma. Älskar att bo här!

17. Hur var din barndom?

Oj vilken svår fråga. För en barndom har ju så himla många olika sidor och känslor. Men jag var ett ganska ängsligt barn. Orolig och ont i magen och lite sorgsen. Varför vet jag egentligen inte, men det är så jag minns mig själv. Jag tyckte om att vara med vuxna och kunde bli ängslig ibland tillsammans med andra barn.. Nästan alltid ledsen när jag blev lämnad på dagis och vågade inte sova över hos kompisar förrän jag var, hm, kanske 11 år?  Jag hade dock väldigt många kompisar, var absolut inte ensam – och de flesta av dem är än idag några av mina bästa vänner. Jag var mycket med mina mor- och farföräldrar och fick uppleva många av mina finaste barndomsminnen  tillsammans med dem i det Sörmländska landskapet. Enkla min fina upplevelser.

18. Din tv?

En TV i vardagsrummet som jag aldrig kollar på. TV är inte min grej. Kan inte sitta still, känns som jag slösar bort min tid.

19. Dina husdjur?

Inga tyvärr. Skulle väldigt gärna ha en hund. Men inte nu, det funkar inte där vi är just nu i livet. Men kanske kanske i framtiden.

20. Din dator? 

En Macbook Air, sprillans ny sedan några veckor tillbaka. Älskar min dator och bär den alltid med mig!

21. Din bil?

En klassisk familjebil: Volvo V70. Den har varit väldigt trogen och vi överväger att köpa ny bil så småningom. Men vi kör så himla lite. Typ storhandling och barnens aktiviteter ibland. Landet på sommaren. Annars står den mest där.

22. Din sommar? 

Vi reser till USA! Californien! Som jag spenderat så många somrar och semestrar i. Det ska bli fantastiskt att få göra den resan med Jesper och barnen. Cykla i Venice Beach, åka ut på vingårdarna i Sonoma och njuta av livet i det alldeles knasiga landet ”Amerikat”…

Mitt gäng

Team

Jag har nog vant mig vid det här laget, att jag faktiskt är 3-barnsmamma. Det har ju ändå gått drygt fem år med dessa tre, men ändå, ibland kommer det över mig. Så himla himla lyckligt att jag fick en stor familj, som jag så oerhört gärna önskade mig – men verkligen inte tog för givet.

Och det där att de alla kom så tätt, tre barn inom loppet av 3 år och 8 månader, det var ju så  superjobbigt under riktigt lång tid. Men nu alltså. Himmel så glad jag är att de är så nära i ålder och så tighta! Vilket team de är. Sally börjar skolan i höst och August börjar ettan, alltså bara en årskurs mellan dem. Och storasyrran börjar trean. Ingen av dem har någonsin varit speciellt mammig eller pappig, mer än under någon enstaka kort period. De är så mycket mer beroende av varandra som enhet, än att jag och Jeppe alltid finns i närheten. Och den grejen tycker jag är så himla soft.

Det tjatas himla mycket om en bebis nu. Framför allt är det Alice som ibland nästan gråter och bönar och ber om ett till småsyskon. Och visst skulle det vara härligt med ett barn till, men nej, även om det i hjärtat skulle kännas så mysigt, så är det fantastiskt att kunna njuta av lite större barn. Att börja kunna lämna dem hemma små stunder. Och i kombination med en nystartad reklambyrå så är det en inte alltför rimlig idé. Jag njuter istället av dessa tre och och livet med dem!

Att vara ärlig med barnen

Eiffel

En naturlig fråga som väckts den sista tiden, efter skoldåd, terrorattacker, flyktingkatastrof och annat är såklart: hur talar vi med barnen om detta? För mig är det ganska enkelt. Vi pratar om det. Sedan exakt HUR är inte det viktiga, men vi pratar om det. Mitt motto är alltid: när de klarar av att ställa frågan – så klarar de även av svaret. Sedan är jag väldigt ärlig med att jag själv inte förstår allting. Jag förstår inte varför det finns så mycket ondska. Jag kan inte exakt förklara det politiska läget – för jag har vissa kunskapsluckor. MEN, jag kan prata om solidaritet, medmänsklighet, värme, att vara inkluderande och att vi uppskattar varandras olikheter och har respekt för varandra. Jag uppmanar till frågor och diskussioner. Och jag återkommer till det med jämna mellanrum. För barn fungerar ju så – de vill prata jätteintensivt om något en stund, kanske är de ledsna och rädda – för att några minuter senare springa runt och leka och skratta och leva i nuet. Därför tänker jag att det är fint att återkomma, när frågorna dyker upp igen.

Just Paris-attacken kommer mina barn extra nära då de delar skolbyggnad med Franska Skolan och detta har förstås påverkat vardagen för den skolan extra mycket. Jesper ritade ett Tribute-Eiffeltorn till barnen igår. En sådan sak som jag älskar honom lite extra för.

Hur tänker ni?

Kram!

Önskelista-svackan

Jag vet inte om ni känner igen er, men jag har drabbats av en otrolig mättnad på önskelistor och inköp. Jag blir så fullkomligt mättad av att bara scrolla igenom mitt instagramflöde, där 90% av de jag följer har inredningsfokus. Jag ser så himla mycket vackert hela tiden, verkligen fantastiskt vackra miljöer och detaljer. Men det räcker att titta, jag har faktiskt inte på väldigt väldigt länge, känt någon lust att sätta upp en endaste grej på min inrednings-önskelista.  På ett sätt är det ju bra, för konsumtion är ju faktiskt inte världens bästa grej. Men å andra sidan känner jag lite saknad efter att planera och och längta – för att sedan känna pirret i magen när man kommer hem med det och får fixa. Men jag känner mig liksom nöjd om jag får köpa blommor och god mat…

IMG_3776

Ibland tänker jag att jag inte ska följa någon på instagram för att vara helt ”blank” och slippa massa intryck som stundtals gör mig lite utmattad om ni förstår hur jag menar (missförstå mig inte, jag instagrammar ju själv och älskar forumet!) Ungefär som när jag i somras lämnade I-phonen hemma på min joggingrunda, lyssnade på naturens ljud istället för playlisten. Och inte mätte hur lång min runda blev eller hur snabbt jag sprang. Helt plötsligt blev det min härligaste joggingtur någonsin. Förstår ni hur jag menar?

Äsch, lite torsdagstankar rakt från mitt hjärta – och en skopa I-landsbekymmer…

Puss!

Eftermiddagslur

image

Resten  av familjen på olika äventyr och jag och Sally på picknick i en liten park, med världsfin utsikt på vår ö. Jag frågar henne om vi ska blunda en  stund och till bruset från båtarna och i den septemberheta solen slumrar vi tillsammans. Vaknar, funderar ett par sekunder var jag är och sedan minns jag. Och känner en obeskrivlig lycka och tacksamhet för att vi haft en sådan tur, för ja, det är bara TUR, att vi fötts i detta land, förskonat från krig och flykt och istället fått skapa ett magiskt septemberminne.  Kommer minnas denna stund, med tacksamhet, vemod och kärlek! ❤️

 

 

Den lilla handen och och det stora vemodet

När jag tar den där lilla handen i min och går över ön för att lämna henne hos en vän som hon ska åka på museum tillsammans med. Dagis är stängt idag. Och känner en obeskrivlig lycka i det lilla.

image

Att vi går där hon och jag. Vi hastar inte som vi brukar, vi trycker händerna och pratar om varför bladen blir gula på hösten.

Och jag känner vemodet blandas med lyckan, för tiden går så snabbt och jag har henne till låns en liten tid. Innan hon snart står på alldeles egna ben – exakt så som det ju ska vara.  image

Det finns något vackert och sorgligt och vemodigt över denna stund. Men allra allra mest: gränslös kärlek! Min minsta lilla dotter. 💗

Att överleva

Jag är själv med barnen 1,5 dygn. Tänker att det är ju inte det minsta jobbigt alls längre. Det enda är ju logistiken. En förälder och tre barn som ska på aktiviteter och kalas och annat är lite stökigt. Men ändå, det är som ”en promenad i parken” i jämförelse hur livet var för några år sedan. Någon önskade att jag skulle berätta lite hur man ”överlever småbarnsåren”. Och det gör man ju. Och när man väl gör exakt det så är det lite som att man ”föds på nytt”. Det är så extremt härligt då, för man kommer ut lite som en ny, mer mångfacetterad person, redo för nästa fas i livet!

IMG_3828

Det är svårt att ge tips, men jag kan berätta hur det varit för oss. Vi fick tre barn inom loppet av 3 år och 8 månader. Det kanske jag inte skulle rekommendera någon, för det var sinnessjukt tufft. Verkligen kaotiskt. Jag minns typ bara gråtande barn och att jag själv grät och att man aldrig aldrig räckte till någonstans.

IMG_3827

För oss har överlevnaden varit att komma ut och lufta sig mycket. Eftersom vi inte har superlätt att få barnvakt, så har vi helt enkelt fått dela på oss och gå ut och träffa vänner då och då, släppa hemmalivet och inte bara vara förälder. Vi har också alltid haft ett system där vi delar 50-50 på hämtningar och lämningar och vab. Varje familj vet förhoppningsvis själva vad som passar dem bäst, men jag tror ändå att det underlättar i längden när man delar lika. Att vi gör så underlättar också i jobblivet. För då vet jag att dessa dagar hämtar jag – och då är det mitt ansvar att laga middag, göra läxor, natta barn och allt annat. De andra dagarna är detta Jespers ansvar. Och då gör jag precis vad jag vill. Jobbar över, träffar vänner, tränar, går på bio. Eller kommer hem. Men jag behöver inte känna den där stressen VARJE dag. Och det är himmelens skönt.

IMG_3835

En annan viktig del när man har barn så här tätt är att de snabbt får bli ganska självständiga. För det har inte funnits utrymme för att ständigt sopa banan framför dessa tre. De får lära sig – samt hjälpa varandra. Någonstans ser jag det som min livsuppgift att göra de här tre personerna till rediga självständiga personer som har en bra grund för att kunna ta vettiga beslut. Jag ogillar verkligen ”curlande” och bråkar ganska många timmar i veckan med mina barn om saker som ”jag har kollat med mina kompisar och det är baaaara jag och en enda till i klassen som måste bädda våra sängar varje morgon”. 

Jaha tänker jag. Lucky you!

IMG_3831

Att jag nu för tiden orkar baka med dem. Att de sitter inne på vardagsrumsgolvet och spelar sällskapsspel tillsammans när jag fixar middagen. Att vi fyra sitter, i närmare en timme, och äter middag och pratar och har en härlig lördagsmiddag tillsammans. Det är som att skörda guld efter att slitit många många år ute på fältet…

IMG_3836

Puss!

Yogatankar

Jag har ägnat mig åt en intensiv nybörjarkurs i yoga i helgen. Fredag – lördag – söndag har jag hoppat på cykeln och trampat över bron, till en av mina favoritplatser, Ålsten. Där har mysigaste yogafröken Maria väglett mig och ett gäng nybörjare genom våra första yogaklasser. Söndag kväll nu och jag sitter i soffan med tända ljus och en kopp te. I köket sitter Jesper och ritar. Ja, det är hans ”nya” kvällsaktivitet, han skissar och ritar och har spenderat halva lönen på tjusiga pennor och härligt papper.

Yoga

Bild!

Och jag sitter här och sammanfattar min första yogaerfarenhet och tror att jag gillar det. Jo, men det gör jag, faktiskt mycket mer än jag trodde. Jag gör det mest för lugnets skull. Andningen och övningen att vara här och nu. Att lämna bort all stress, utanför yogamattan. Om man sedan kan bli lite starkare och smidigare på köpet så är det inte så dumt alls. Men jag gillar det som händer med mig när jag går in i yogastudion. Så jag tror jag ska ge detta en chans. Investera i mig själv och i min tid.

Men jag vill inte bara ha yogan. Jag vill ha promenaderna och löpturerna. Naturen och frisk luft. Hälsosammare mat. Konst, musik, filmer och böcker. Hemmet, lugnet och harmonin. Och förstås familjen, vännerna och resorna. Och jobbet och utvecklingen och drivet.

Yoga2

Bild cred.

Men utan prestationskrav, oro, ängslan och grubblerier. Det är mitt mål, att hitta dit.

Blir det så här, när man liksom ”kommit en bit på väg”. Vi har fått våra tre barn och kommit ur de första småbarnsåren. Vi har båda kommit ganska långt i våra karriärer. Nu hittar vi nytt att ägna oss åt. Jesper ritar och skissar och jag skapar målbilder för mitt mer harmoniska liv, där alla delar ovan har ungefär lika stora tårtbitar.

Det är en spännande tanke!