Kategoriarkiv: tankar

Om det här med balans

God morgon från Berlin!

Sitter just nu och väntar på att det här trötta lilla gänget ska vakna och vill äta frukost med mig innan vi ger oss ut för marknad. Söndagar i Berlin är marknadsdagar, då går alla på Flohmarkt och det ska förstås även vi göra!

En vecka kvar på semestern och jag har så himla många tankar inför denna höst. Jag är ju fortfarande i uppstart av mitt nya företag och det tar naturligtvis jättemycket tid. Och jag älskar att jobba och kan lätt begrava mig i jobb – för det är så himla kul och det är en speciell känsla när man är sin egen. Men i våras var det för mycket. Min kropp började säga ifrån. Aningen högt blodtryck och mycket mer migrän än jag brukar. Och bara en känsla av att kroppen inte mår så bra.

Photo-Work-Life-Balance-Sign_000018217096-Small

Nu efter flera veckors ledighet och tid med familjen och tid att landa, tid för eftertanke, komma ikapp och koppla av, så vill jag behålla lugnet och balansen även när hösten drar igång. Men frågan är: HUR? För jag vet att efter ungefär två dagar så kommer jag springa fort fort igen och kalendern fyllas på med hundratals möten och kraven på mig själv bli skyhöga.

Och det svåra är ju att jag tycker att jag har världens roligaste jobb, så jag jobbar gärna mycket och sent och så. Men jag vet, att för att jag ska må bra i längden så MÅSTE jag hitta balansen. Någon som känner igen sig? Hur gör man? Sitter ni på några supertips? Hur får jag in träning, avkoppling, tid att läsa en bok då och då, tid för promenader, natur och sinnesnärvaro?

Carrie_Yoga_shoot_003_8328572003

 

Bild lånad här.

 

När jag är egen företagare, har tre barn och ett väldigt aktivt liv? Någon som varit i min sits och lyckats vända detta? Berätta gärna hur ni gjort!

Nu dags för frulle här i Berlin!

Puss

Troubles & dreams

Tyvärr krånglar det att läsa bloggen i mobilen. Annonserna lägger sig över bilderna och så ska det ju verkligen inte vara. Jag har pratat med Loppi ett par gånger om detta och deras tekniker ska vara på bollen. Jag hoppas det löser sig typ nu! Håll ut! Kram & Förlåt.

Roadtripp

Convertible-Road-Trip

 

I övrigt är jag lite fast i tanken att road-trippa i Californien. En resa jag gjort med min familj många gånger genom åren. Hightway One från norr till söder. Så fantastiska minnen, som jag tänker dela med mina kids så småningom! Vet ni, ibland kan jag bli alldeles pirrig för allt jag vill göra med mina barn och Jesper och hur mycket härligt som finns kvar att göra i livet. Som till exempel detta. En convertible i soliga Californien med tre glada barn! Eller på varsin vespa runt på Sicilien i Italien! Herre gud, låt oss hoppas att man har turen att leva länge länge till så vi hinner allt detta!

Puss och ha en härlig fredag!

Att växa upp i en storstad kontra småstad

Jag är uppvuxen i en småstad. Det var ju hur bra som helst, men det fanns inget jag hellre ville än att flytta därifrån när jag tog studenten. Jag var fast besluten att flytta till Stockholm och att jag på ett eller annat sätt skulle få jobb. Det fick jag också och började jobba på ett hotell. Det är ganska precis 18 år sedan och idag är huvudstaden mitt hemma. IMG_3100

Det finns inget jag älskar så mycket som storstadsanonymiteten. I mina egna kvarter känner jag ”alla”. Hej hej åt alla håll och kanter. En mycket trevlig och fin sammanhållning som jag tycker mycket om. Men jag kan bara ta bussen en pyttebit därifrån så är jag helt anonym. Jag kan traska runt i kvarteren, kika in i nya skyltfönster, titta upp mot okända människors hem och fantisera om deras liv.

Jag älskar att ingen här vet vem jag är. Vems dotter jag är, om jag är gift eller skild, om jag har tre barn eller om jag är barnlös eller ensamstående.

Saga3

Bild från vårt älskade land, stugan vid den lilla insjön i Sörmland.

Allt det här fanns ju inte i småstaden. Men jag är ändå så himla glad för småstaden och livet där. Hur blir det med mina barn? Som växer upp i storstan och som inte kommer veta hur det är att växa ur en liten stad? Ibland blir jag pyttelite förtvivlad att de inte kommer förstå småstadslivet, dess charm och ångest, trygghet och sammanhållning – allt på samma gång. Längtan och frustrationen efter nåt mer, drivet att ta sig därifrån. Och känslan när man byggt upp sitt eget liv någon annanstans och återigen kan känna kärleken till småstaden. De kommer inte förstå allt det där.

NYThea

Bild från min kusins lägenhet i New York.

Eller kanske växer de ur Sthlm. Och lämnar det här för Tokyo eller något annat? Låt oss i alla fall hoppas att det väljer att se sig om i världen – på ett eller annat sätt, för det kan man ju göra på mängder av sätt, oavsett bostadsplats.

Är ni fler som vuxit upp i en småstad, medan era barn växer upp i storstaden? Tänker ni som jag ibland, att myntet har alltid två sidor?

Puss & fin kväll!

Att bara tänka på sig själv

Ni vet den där känslan. Man kommer hem en fredag. Det är 22 grader varmt. Det är en junikväll och årets första riktiga sommardag. Man kommer hem till en tom våning och har en hel barnfri helg framför sig. Öppnar balkongdörrarna och en flaska rosé och sätter på bästa playlisten på Spotify. Det är första barnfria helgen på 7 månader. Bara vi två.  Och man har typ INGENTING planerat. Ni vet den känslan? Nehä… Nä, inte jag heller. Men nu känns det exakt så!

Kök1

Kök2

Utsikt

Kök0

 

Bags

Först var tanken en jättestor fest. Sedan Paris. Men nu är vi här. Hemma i stan och utan planer, mer än att ta dessa 36 timmar precis som de kommer. Alltså ni kan inte ana känslan!

Puss!

 

Mina och dina bilder

Just nu pågår en digital kampanj för ett företag som gör kopior av designmöbler. Många bloggare har ingått samarbete med företaget och tjänar således en liten slant på detta samarbete. Jag lägger ingen värdering i vem som väljer att ställa sig bakom den kampanjen, alla bloggare avgör själva vilka man vill samarbeta med och om man kan stå för detta.

MEN det som gör att jag senaste dagarna har känt en enorm bismak, sedan en av mina bloggläsare uppmärksammat mig på detta, är att MIN bild (bland andra) använts för att marknadsföra detta. En av bloggarna hade använt en bild som är fotad i mitt hem och av mig, för att marknadsföra detta företag och deras kopior. Utan källhänvisning. Jag kontaktade bloggaren och bad personen ta bort bilden, men fick då veta att bildpaketet skickats ut av företaget.

Snö1

Det är inte denna bild det handlar om, men även denna bild är ju min – och bara min.

Att bilder stjäls till höger och vänster är ju inte direkt någon nyhet. Men att det som i detta fall är ett så uppenbart kommersiellt syfte gör mig alldeles förtvivlad – och speciellt när det är något som jag absolut inte ställer mig bakom. Att det handlar om immateriella rättigheter – mitt och ditt – verkar företaget/kampanjmakarna rent ut sagt gett fan i.

Designkopiors vara eller icke vara får man tycka vad man vill om. Men de immateriella rättigheterna känns ändå ganska glasklara kan jag känna.

I'm so much cooler on internet

Igår fick jag en (massa!) fin kommentar på Instagram. Jag hade haft en skitmorgon med mina barn, vi bråkade så det stod härliga till. Lite ont i hjärtat lämnade jag Alice i skolan och tänkte att man ska ju inte skiljas åt som ovänner. Ropade förvisso att jag älskade henne när hon smet in i klassrummet. Men ändå. En dålig start på dagen är svårt att komma över.

Efter stökig lämning på dagis av de andra två var jag rätt matt. Trillade ner på en bänk på torget och tänkte att nu grinar jag en stund. Men så samlade jag ihop mig själv och bestämde mig för frukost. Gott kaffe och frukostmacka med serrano och gryere. För ganska mycket så är jag. Jag blir lätt arg. Gråter lätt. Har nära till alla känslor. Men är inte långsint det endaste och älskar också att njuta. Så då ville jag ha det härligt istället.

F1

Så skrev någon en urfin kommentar om att jag är en sådan lyckad ”karriärkskvinna” och samtldigt har jag så många barn och får hela det livet att gå ihop. Dagen gick och jag slet som ett djur på jobbet. Slarvade med lunchen för jag hade så många möten och en restaurangplåtning och det ena efter det andra. Halv åtta på kvällen hamnade jag på middag med 3 av mina älskade barndomsvänner och vi kom att prata om detta. Alla mina krav på mig själv.

Och de säger sånt där som ingen annan säger: Men lägg ner den där jäkla bloggen och allt det där, för vem fan bryr sig egentligen? Frida, du måste lära dig att STRYKA saker. Du kan inte göra allt.

Och jag älskar dem för att de är så hårda mot mig. De vet att det är deras ansvar att förklara hur oviktigt detta egentligen är. Och det fattar ju jag också. Egentligen. Men med mitt livslånga ”duktiga-flickan-komplex” så blir jag en mycket mycket bättre människa för att dessa underbara ÄRLIGA kvinnor finns i mitt liv. 

Vi gör alla så gott vi kan.

Det var bara det.

Puss!

I’m so much cooler on internet

Igår fick jag en (massa!) fin kommentar på Instagram. Jag hade haft en skitmorgon med mina barn, vi bråkade så det stod härliga till. Lite ont i hjärtat lämnade jag Alice i skolan och tänkte att man ska ju inte skiljas åt som ovänner. Ropade förvisso att jag älskade henne när hon smet in i klassrummet. Men ändå. En dålig start på dagen är svårt att komma över.

Efter stökig lämning på dagis av de andra två var jag rätt matt. Trillade ner på en bänk på torget och tänkte att nu grinar jag en stund. Men så samlade jag ihop mig själv och bestämde mig för frukost. Gott kaffe och frukostmacka med serrano och gryere. För ganska mycket så är jag. Jag blir lätt arg. Gråter lätt. Har nära till alla känslor. Men är inte långsint det endaste och älskar också att njuta. Så då ville jag ha det härligt istället.

F1

Så skrev någon en urfin kommentar om att jag är en sådan lyckad ”karriärkskvinna” och samtldigt har jag så många barn och får hela det livet att gå ihop. Dagen gick och jag slet som ett djur på jobbet. Slarvade med lunchen för jag hade så många möten och en restaurangplåtning och det ena efter det andra. Halv åtta på kvällen hamnade jag på middag med 3 av mina älskade barndomsvänner och vi kom att prata om detta. Alla mina krav på mig själv.

Och de säger sånt där som ingen annan säger: Men lägg ner den där jäkla bloggen och allt det där, för vem fan bryr sig egentligen? Frida, du måste lära dig att STRYKA saker. Du kan inte göra allt.

Och jag älskar dem för att de är så hårda mot mig. De vet att det är deras ansvar att förklara hur oviktigt detta egentligen är. Och det fattar ju jag också. Egentligen. Men med mitt livslånga ”duktiga-flickan-komplex” så blir jag en mycket mycket bättre människa för att dessa underbara ÄRLIGA kvinnor finns i mitt liv. 

Vi gör alla så gott vi kan.

Det var bara det.

Puss!

Nu kickar vi igång 2014!

Alldeles strax är det dags för årets första riktiga jobbdag (nåväl, andra egentligen)! Är ni peppade? Jag har som alltid lite svårt för förändringar och trivs inte helt med att denna långa ledighet är över för denna gång. Å andra sidan gillar jag ju vardag och saknar mina kollegor, så nu känns det nog egentligen alldeles perfekt att åka till kontoret.

Just nu funderar jag mycket på vad detta 2014 år ska bjuda på för min personliga utveckling. Tidigare har vi ju haft så himla små barn och därpå ett stort brandprojekt. Men nu är barnen rätt rediga och vi bor åter igen hemma och man kan börja fundera på vad man vill med sig själv och sitt liv. Blir 2014 året då jag kommer några steg närmre mot att driva eget företag i någon form? Ni som driver egna företag, kan ni inte skriva ert bästa pepp? Ni vet vilka tankar man dras med: skulle jag fixa det? Tänk om jag inte får en enda kund? Vågar jag? Har det ju rätt bra som jag har det… ja ni vet!

life

Vilken är din dröm?

/ F.

Juldagar & Farmor Gurlie

Juldagarna rullar vidare. Hos släkt och vänner. Mat, dryck och så mysigt! Just nu hos min pappa!

Bilder på barnen från farmor och farfar dock.

Gran1

Gran2

Gran3

Gran4

Gran5

Gran6

Gran7

Här om dagen berättade jag ju lite för er om min farmor Gurlie. Här är hon! 89 år gammal och så här fin! Idag när jag träffade henne kom jag att tänka på en text som jag skrev om att njuta av vardagen och lite om denna dam. Jag skrev texten som ett gästblogginlägg på fina bloggen Yogamamma här.

Det var ungefär 2,5 år sedan och jag hade tre pyttesmå barn och livet var rätt annorlunda från idag. Men jag gillar den fortfarande. Och jag gillar farmor Gurlie. Läs om ni vill!

Fin fortsättning!

/ F.

Juldagar & Farmor Gurlie

Juldagarna rullar vidare. Hos släkt och vänner. Mat, dryck och så mysigt! Just nu hos min pappa!

Bilder på barnen från farmor och farfar dock.

Gran1

Gran2

Gran3

Gran4

Gran5

Gran6

Gran7

Här om dagen berättade jag ju lite för er om min farmor Gurlie. Här är hon! 89 år gammal och så här fin! Idag när jag träffade henne kom jag att tänka på en text som jag skrev om att njuta av vardagen och lite om denna dam. Jag skrev texten som ett gästblogginlägg på fina bloggen Yogamamma här.

Det var ungefär 2,5 år sedan och jag hade tre pyttesmå barn och livet var rätt annorlunda från idag. Men jag gillar den fortfarande. Och jag gillar farmor Gurlie. Läs om ni vill!

Fin fortsättning!

/ F.